Jokers Cave of Games

Två nyheter rimmar illa i mina tankar. 2015 blir året då en intressant "magisk" (i Expressens eller Aftonbladets sensationalistiska terminologi) gräns passeras. 1% av världens befolkning kommer då att äga över 50% av jordens tillgångar. Vendela läser statistik precis och det kan vara intressant att sätta det hela i termer av praktisk tillämpning. Jorden har alltså lika mycket tillgångar och medelvärdet är således detsamma. Det enda som påverkas är spridningsmåtten, standardavvikelsen, variansen. De rikare blir rikare, de fattigare blir fattigare. Den andra nyheten? Zlatan som tatuerat (kanske kört gnuggisar?) namn på sin kropp för att stödja kampen mot svält. Och ja, just det, mannen som tjänat över 1,3 miljarder kronor har ju också faktiskt precis köpt en ny lyxbil... och ett lägenhetskomplex i New York. Och ändå räknar man med att omkring 925 miljoner människor går och lägger sig hungriga varje kväll - alltså ungefär 1 på 7 av världens hela befolkning. Andelen som går och...

Från ishotellet i Jukkasjäärvi. I Absolute Ice Bar fanns dels isväggen, som på ett underbart sätt lyser upp rummet, och dels isskulpturer som hängde i taket. Jag föreställer mig att man bara kan sträcka upp ölen och doppa en sådan där pryl om man vill ha lite extra kylning..  Argh, mitt stackars knä! Vendela och jag har påbörjat att lära känna området här på F7. Det är inte så dumt att ha ett stort inhägnat område inom vilket nästan ingen bor, så vi strövar runt en del i skog och mark. Audi och Mozart går oftast lösa. Vi träffade på någon variant av en norsk älghund i skogen häromdagen, som kom utan sin ägare, men annars brukar det vara lugnt. Igår kväll var vi ute och traskade i mörkret, och gick en ny vända förbi GripenCentrum (GC). Av någon anledning snubblade vi in på en liten minislinga där det bara låg tre hus (där Annika bodde en gång i tiden). För att undvika att behöva gå genom någons trädgård så ämnade jag styra utanför häckarna och genom lite högre gräs. Vendela tvek...

Om än något försenat så kommer det säkerligen en tid för alla då man råkar in i sin 40-års kris. Eller ja, jag vet inte om det är just runt 40. Eller ens om det är vad den officiella krisen faktiskt går ut på. Eller för den delen om det egentligen är en kris... Men ja.  Saker och ting rullar på rätt mycket efter plan här. Jag förstår att rätt många har börjat tappa kollen på var vi är, vart vi skall och när. Det är inte så konstigt, eftersom vi själva befinner oss i ungefär samma situation. Satt igår och försökte planera julen och nyåret och boka flyttsläpen som skall dras under vintertid. Förhoppningsvis går nu planen i lås och den medför att vi drar det sista flyttsläpet den 2e januari. Och det blir envägs, så vi kommer inte upp till Nyköping igen efter det. Förrän vi gör det, om ni förstår vad vi menar.    Kiruna flygplats. Jag var utlånad hit på initiativ av kompisen Staffan Halth. Det var en makaber, väldigt annorlunda och extremt minnesrik period. Det är...

Mr Horatio möter den ena efter den andra i de skakiga korridorerna. Rocken hänger över hans arm, skrynklig, sliten och aningen medtagen. Hatten lyfter han på till en början, men i takt med att folk rör sig förbi, på väg mot sina kupéer, så övergår han till att tippa den med ett litet leende och sedan bara vidröra den med en grimas som kan tolkas som ett leende. Han stannar vid dörren till restaurangen, tittar sig förstrött omkring och glider sedan in. Nu har turen kommit till Bratislava, vilket också innebär att det är dags för ett telegram. Det avser spelaren. GIANNI VINZETTI STOP FARBRO TILL BARTOLOMEO VANZETTI STOP AMERIKAN STOP Detta drag var det Horiatio, som tilldelats en sexa från slumptalsgeneratorn. Det innebär att han har kunnat utföra sitt drag hemligt. Dessutom skall det också informeras om att Fröken Åsa Ångest har presterat och lämnat in en lösning. Dess korrekthet väntas med att avslöjas till spelet är över, men antalet öppna drag vid presentationen har noterats...

 Dra på trissor, gott folk, Martin är tillbaka i etern! Det har varit ett par grymt hektiska veckor, vill jag lova. Först åkte jag ner till Skåne och hjälpte till att undervisa på APS-skedet på en kurs på flygledarskolan, EPN. Det var precis hur roligt som helst, och jag hoppas jag fick en chans att bidraga med något för kommande generation. Sedan hade jag en vecka halvt påtvingad semester. Det passade rätt bra. Jag hade inte något emot lite mer ledighet och min arbetsgivare hade ingenstans att stoppa mig. Så jag hovrade omkring i Nyköping. Passade på att fota lite (varav ni kan se lite av resultatet i denna blogg) och höll i ett kickboxningspass (favorit i repris kommer till Nyköping igen inom kort). Sedan åkte jag ner till Halmstad och spenderade två veckor på Försvarets utbildningsenhet. Där bodde jag i en kadettbostad utan tillgång till internet. Den enda förströelsen blev att antingen plugga, springa lite på Galgberget, eller spela PS4. Det var inte så hårt liv, men lite...

Att vara ärlig mot sig själv är bland de viktigaste färdigheter man lär sig genom livet, och inte alls så lätt som det låter. Ju mer omgivningen gungar och studsar med stress och hekt, desto viktigare är det att man har en bra livlina. Där handlar det om att verkligen våga vara ärlig och gå emot fördomar. Jag vet att jag har flera stora energidammar som jag kan ösa ur för min egen del. Framförallt har jag av traditionell hävd haft tre stycken verktyg att tillgå. En av dem är rollspel, som jag vet fortfarande är ett värdeladdat ord på många sätt, vilket är lite konstigt i sig själv. Det får folk att fnysa, skratta lite bakom ryggen på en och drar fram bilder om finniga pojkar som sitter runt ett bord, utnämner sig själva till Grand Master of the Golden Dragons och slår tärningar och fnissar med Coca Cola-fläckiga tänder. Hån och förakt är den reaktion som är vanligast när jag står för att jag är rollspelare. Ändå så används rollspel i räddningsträning, anställningsintervjuer, undervi...

Åsa kommer ut ur kupén, lutar sig mot väggen och täcker ansiktet med händerna. Pulsen bankar som en hammare i tinningarna på henne och ansiktet känns kallt och klibbigt som en våt, gammal tidning, bortkastad på en trottoar i regnet. Wien ligger utanför fönstren. Den tolfte stationen. Resan har nått sin halvvägspunkt och tempot skruvas upp. Mysteriet närmar sig sakteligen men säkert sin konklusion, en pendelklocka som drar sig mot att slå timmen och väcker hela huset där du smyger runt i strumplästen. Men värst av allt, det som verkligen får det att bränna i ansiktet, Åsa har fått en fläck på sin kjol. Den är ansenlig och den syns verkligen hela tiden, oavsett hur man försöker gömma den! När hon möter Tano i korridoren så ler hon förläget och försöker dölja fläcken med händerna i en blygsam nigning och hoppas han inte ser. Om hon hade tänkt att berätta om att hon var inne hos Diplomaten eller bara glömde det på grund av sina överväldigande ångestvågor, det förtäljer inte historien....