Dansa som om ingen tittar
Skåne. Det var verkligen skönt att vara tillbaka, det måste jag tillägga, även om det landskapet verkligen innehar sina egenheter. Jag kom gående från affären och spekulerade i mina tankar över vart alla ankor hade tagit vägen. Det brukar formligen kräla av stora, feta ankor där mina föräldrar bor. De onkar runt, är rätt aggressiva över lag och kan bajsa mer än vad jag klarar efter en chipskväll. Men ingenting nu, tänkte jag. Är de verkligen flyttfåglar till den grad? De brukar ju hänga kring pensionärerna och har utvecklat någon form av symbios. Störande honk i utbyte mot smulat bröd föreställer jag mig den dealen utgörs av. Till slut hörde jag ett lugnande honk som upprepades i rogivande pulser. En anka gav mig lugn. Tyvärr var det ingen anka. Till min förskräckelse ser jag två rotunda kvinnor som nalkas. Den ena verkar förklara något för den andra och den andra instämde kontinuerligt på på nasal skånska. "Ja, ja, ja" blev som en ankas honkande. Skåne. Dansa som om in...