Jokers Cave of Games

Livet är verkligen ett fullkomligt mysterium. Tanken slår mig ibland, när jag vaknar. Som idag. Av någon fullkomligt outgrundlig anledning så vaknar jag med vad som ser ut som två halva ägg som ögon. Fullkomligt uppsvullen! Faktiskt - jag ser ut som Arnold i Total Recall, när han håller på att "anpassa" sig till Mars tunnare atmosfär, dvs kvävas till döds i nära vakuum. Jag hade platsat lätt bland grabbarna som tog examen igår på EPN. Grattis, för övrigt, till den kinesiska delegationen. Miljön på EPN är verkligen rätt säregen. Tidigare brottades vi med faktumet att elever kom från Norge, Danmark och Sverige och de kulturella och språkliga problem som uppstod. Jag minns en mängd roliga incidenter. En av de första var så klart när våra nordliga grannar skulle lära sig att uppskatta den svenska termen "fika". Det tog inte direkt jättelång tid förrän de lärde sig uppskatta det finstilta på sitt eget sätt. Norrmännen (inte helt rättvisande med tanke på Eileen) tenderade...

 När man allra minst anar det så lurar saker runt hörnet. Jag blickar tillbaka och minns med förtjusning vilka härliga minnen och erfarenheter jag har tillskansat mig genom min tid i LFV. Det som ligger längre tillbaka tenderar att försvinna lite ur fokus, även om jag relativt enkelt kan påstå att mitt liv inte direkt var stillasittande då. LFV-resan började med EPN-tiden som jag tänker tillbaka på med stor förtjusning, speciellt nu när jag är tillbaka till skolan. Det är samma som nöjet att prata med Amanda och återuppleva sin egen barndom lite grann. Minnena triggas och återuppväcks. EPN var mycket stress, men precis som en militär specialtrupp eller folk i krissituation så driver stressen folk tillsammans, svetsar ihop gruppen. Man gjorde vänner för livet, som man numera har på Facebook och aldrig hör av. Bilderna här i detta inlägg kommer från Kiruna. Det var från ett besök av en Airbus 400M prototyp. Ni måste hålla med om att den är HUR läcker som helst! Tiden i Kiruna v...