Jokers Cave of Games

Skåne. Det var verkligen skönt att vara tillbaka, det måste jag tillägga, även om det landskapet verkligen innehar sina egenheter. Jag kom gående från affären och spekulerade i mina tankar över vart alla ankor hade tagit vägen. Det brukar formligen kräla av stora, feta ankor där mina föräldrar bor. De onkar runt, är rätt aggressiva över lag och kan bajsa mer än vad jag klarar efter en chipskväll. Men ingenting nu, tänkte jag. Är de verkligen flyttfåglar till den grad? De brukar ju hänga kring pensionärerna och har utvecklat någon form av symbios. Störande honk i utbyte mot smulat bröd föreställer jag mig den dealen utgörs av.  Till slut hörde jag ett lugnande honk som upprepades i rogivande pulser. En anka gav mig lugn. Tyvärr var det ingen anka. Till min förskräckelse ser jag två rotunda kvinnor som nalkas. Den ena verkar förklara något för den andra och den andra instämde kontinuerligt på på nasal skånska. "Ja, ja, ja" blev som en ankas honkande. Skåne. Dansa som om in...

Ett litet foto från Elixir-fotograferingen som du kan hitta på min Flickr-sida. Det är vad jag jobbar med om kvällarna nu i Skåne. Behöver få klart redigeringen här från Elixir och Sunlight och sedan får jag börja leka igen. Så var Martin tillbaka där allting började, på flygledarskolan Entry Point North. Tacksamt nog var det en lättare dag idag med bara fyra simulatorpass. Det är tungt nog, kan jag säga och jag antar att det minst sagt kan sägas detsamma för studenterna som kämpar och sliter. Men tusan så roligt det är att få förmånen att hjälpa dem lite på deras väg och se hur de utvecklas, hur bitarna faller på plats. Inom väldigt kort kommer jag själv sitta som elev igen, i Halmstad, på andra sidan skynket. På kvällarna tar jag det lugnt med mina föräldrar i Lomma och här står verkligen tiden still. Det är som att återvända till tonåren. Mojjan fixar och donar i köket medan jag sitter och bloggar och maten kommer serverad på bordet. Hon till och med fixar en liten matlåda som ...