We're going to ... Hurghada!

Tidig morgon blev det när taxin kom vid 0530. Att gå upp vid 0430 var något jag var mindre lämpad för idag och det blev en härligt manlig snooze under tiden V var uppe och gjorde sig vacker...vackrare...vackrast! Vi passade på att göra ett litet studiebesök i tornet på Kungsängen och hälsade på Andreas, som underhöll med strålande morgonhumör. Flygplanet blev en B737, som blir första gången för mig. Ryanair flyger 800:orna och jo, visst, det var väl lite skillnad får jag tillstå. Tusan så trångt det är på flygplan. Att äta kräver nästan 30 cm långa bestick, för annars kan man inte nå till brickan och munnen med sina påtvingade Tyrannosaurus-armar. 

För de som har missat så är alltså jag och Vendela på väg ner till Hurghada, ombord på charterbolaget JetTimes flygfartyg. Vi köpte en all-inclusive semester med Ving och har bokat in oss på hotellet Sentido Mamlouk Palace Resort, där vi kommer spendera åtta dagar. Detta är några av de tankar och händelser som snurrat runt under de åtta dagarna. 

När vi passerade Security fick vi information om att det var en nötallergiker ombord. Denna information kom sedan under flygningen också, med uppmaningen att inte öppna några påsar eller burkar med nötter under vistelsen i terminalen eller på planet. Jag kunde inte låta bli att undra om det var en rekommendation eller inte. Hur hade reaktionen blivit om jag hade beställt nötter? "Tyvärr har vi en nötallergiker ombord." "Det är okej, jag tar inte illa upp." Kanske borde bjuda laget runt? Eller uppmana folk till krig där man sitter och knäpper nötter på varandra? Hur gjorde man förr i tiden? Är det rimligt att hindra folk från att äta nötter i terminalen och på flyget? Vad hände egentligen med folk som var laktosintoleranta, nötallergiker, glukosallergiker och så vidare förr i tiden? Hur kunde de ens överleva? 

Charter har alltid haft sin säregna och unika charm. Nu känns det närmast som tradition att höra flygvärdinnornas halvt förtäckta försök att dölja sitt förakt för människors korkade flockbeteende. Själv ansluter jag mig med glädje till skocken idag när jag sitter och smaskar på en frukost samt hålögt tömmer en Gin Tonic. När kören av gråtande barn stämmer upp i klagosång så bankar jag desperat på botten av flaskan i ett futilt försök att skaka ur ytterligare en droppe, den droppen som får resan att eskalera till acceptabel nivå. Aaaah, barn är verkligen Guds gåva, som en vis kvinna en gång sade...

Smidigt ta upp brickan med dricka, glas etc på ;) Efter att ha smäckt ner en Gin Tonic i strupen och känt den behagliga rushen, som jag envetet tolkar måste vara den påverkan kinin har på mig, så noterar jag förstrött och roat hur grannen tvärs över gången får den plötsliga insikten att det inte alltid är tillrådligt att fälla upp sitt stolsbord. 

Boken People Skills handlar mycket om att peka på sin personliga rymd, om suveräniteten i ens personliga rymd. Det påminner mig om min brors episod med ett barn och dess brandbil. Jag minns inte vart vi var på väg, eller så, men vi var på ett flygplan och bakom oss var den traditionella småbarnsfamiljen med frisläppta barn som leker rövare utan att någon säger åt dem, där föräldrarna sitter med ett inlullat leende och tror att alla uppskattar det genetiska avskrapet från just deras grunda hörna av genpölen. Ungen bakom mig sitter och kör runt med en brandbil på nackstödet, med kontentan att jag behöver utstå "brrrrrr, brrrrRRRRR" med tillhörande salivutsprut, samtidigt som de små obarmhärtiga plasthjulen fastnar i mitt hår (ja, ni förstår hur länge det var sedan då ju...) Irritationen stiger och till slut blir jag glad när min bror vill gå på toaletten, något som resulterar i att vi byter plats. När han kommer tillbaka och sätter sig ner så sneglar jag över med ett roat leende och tänker att detta kan bli kul. Ungen börjar köra runt på nackstödet, och jag ser min brors käkmuskler spela som en slingrande deoderantmodell under ett florstunt lakan. Till slut kör ungen faktiskt upp på huvudet på honom, varpå min bror, utan att tveka, rycker brandbilen och kastar iväg den ut i kabinen, så där härligt lite på måfå. Problem solved. 

Det handlar om kollektiv rymd och hur okej det är att inkräkta i andras luft. Som skrävlande hö-hö:are eller barnfamiljer, som alla tycker att allting automatiskt finns till för deras behag. mänsklighet blir ett påtaglig faktum med skrikande barn, hostningar och nysningar och skrävlare. Framför oss sitter det en pappa med två barn och de hoppar så klart i stolarna och öser skräp, tuggummin, halvtuggat godis och dylikt ner på golvet med en trött pappa som inte säger något. Förstår att man blir trött. Det blir jag med.

Att äta blir lite intressant. Vi försökte boka middag i deras gästprogram men det var bara morgondagen kl 1930 i den asiatiska restaurangen som var ledig. Spännande bokningssystem de har... Jag undrar hur det fungerar och hur ofta man får nya chanser. Ska nog testa imorgon bitti igen och kanske fråga någon om det. Vi ska leta efter någon form av buffé ikväll och hoppas på att det blir ok. Hotellet har, officiellt enligt broschyren, fyra stycken á la carte-restauranger, som man kan boka plats på. Det skall tillfogas att dessa fyra restauranger delas faktiskt på två närliggande hotell. Förvisso har man friheten att gå mellan dem, men det har faktiskt alla andra också, vilket resulterar i att de är fullbokade hela, hela tiden. 

Poolområdet från vår balkong. Vi bodde på tredje våningen och det fanns massor och åter massor med rum. Skönt att bo högst upp - det är något jag alltid kommer att föredra, för att slippa ha en massa folk som klampar i golvet, eller går förbi utanför och tittar in. På bilden ser man en del av ena poolen - det fanns fyra och en lång kuststräcka med strand, som var inhägnat och bara för hotellets gäster.  

Rummets enda telefon... sitter på toaletten? Är det verkligen inte udda? Man kan inte säga "nej, tyvärr, du ringer olämpligt, han sitter på toaletten" utan det blir liksom... tvärtom. Intressant att det fanns två linjer, man kunde nyttja, samt en möjlighet till konferenssamtal. Lite trist att frågan "så, vad hittar du på?" av nödvändighet stryks från listan då... 

Bloggen skall handla om resandet. Vi kommer inte ta upp så mycket kring Hurghadas historia, eftersom det knappt finns någon, och inte så mycket kring kultur eller sevärdheter. Det finns böcker, material på nätet och inte minst bra material från din researrangör som du kan tillgå kring sådant. Denna blogg handlar om resande i sig och våra erfarenheter från denna resa. Jag skall till och med vara duktig och lägga upp lite bilder, som jag hoppas kan underhålla!