Dag 6 i Hurghada

Nu är det tisdag och rent effektivt näst sista dagen. Vi har tagit en liten vandring ut ur hotellet och då blev man bara direkt irriterad och trött av arabernas beteende. Bilarna som körde förbi tutade automatiskt när de såg oss. Oftast, men inte alltid, var det taxibolag som saktade in och tutade. Sedan, de hutlösa försäljarna som sitter utanför affärerna är ju rent utsagt hemska. V hade en tröja med converse på sig och det var det enda vi hörde, folk som ropade på converse. Sedan springer de upp bredvid en och frågar var man kommer ifrån, och vi vill ju inte vara oartiga så man börjar oundvikligen pratade med dem. Som om de faktum att de kan ett ord på svenska skulle göra att vi tycker det är mer intressant att köpa piratkopierade väskor? Eller ignorera sättet de ropar på från början? Det blir ett himla trassel att orka ta dig igenom och förbi. Om vi var inbegripna i en konversation, eller gick och höll händer, så kliver de upp mellan oss för att stoppa oss och försöker tvinga mig att skaka hand för att få oss att släppa händerna. Jag har aldrig förstått den mängden press de försöker sätta på folk. Poolförsäljarna kan jag tänka mig har ett visst syfte. De är ju enormt irriterande också, men vi fick lära oss en hel del av dem med. Som exempelvis hur stor skillnad det är på de muslimska och kristna kvinnorna i Hurghada. Först kom en muslims kvinna, vars namn jag inte minns, som ville sälja behandlingar till the Beauty Salon. Hon var täckt från topp till tå i kläder, med en schal för håret. Sedan kom en kristen tjej, med det underbara namnet Nastya (låter som taget från filmindustrin, kan tyckas), som bara hade typ linne och shorts. Vilken konstig schism egentligen att ha, för att inte tala om faktumet att kristna gifter sig med kvoten 1:1 medan muslimer har 1:4. 

Ayman den förste, som det var, var en man som mötte oss vid poolen. Han försökte sälja in lite turer med quads och jeepar ut i öknen, vilket verkade rätt roligt. Det var dock något så stressande och pressande i hans sätt, att man blev avig. Han ville också gärna sälja in en egen stadstur, där han skulle köra runt oss i sin egna bil, ta oss in i moskén och in i kyrkan och så vidare och gav oss ett bra pris för det, enligt hans egen utsago. Senare, på rummet, så kollade jag lite i Vings utfärdsprogram på priserna för att se vad han egentligen ville ha. Det första jag ser är att det enligt egyptisk lag är förbjudet att åka på utfärder med annan arrangör än den researrangör man åker med. I vårt fall antar jag då det är Ving eller Thomas Cook. Vilken av dem som räknas är också lite svårt att bedöma. 

Det regnar idag igen. Frågade Ahmed om det, om hur ofta det regnar i Hurghada och han indikerade att det var ca 6 gånger eller dagar per år. Fantastiskt att vi har lyckats klämma in tre av dem under vår semester. Visar sig senare att det kaaaaanske inte helt och hållet var en korrekt uppfattning. Men hur skall vi veta hur ofta det regnar i öknen? Jag tycker mig fortfarande inte riktigt veta, så jag nätade upp ett svar. De flesta månader antecknas en nederbörd på 0 mm. November är den regnigaste månaden, med ett snitt på 3,8 mm. Så ja, där kom DET svaret. 

Vid poolrestaurangen fick jag sitta passivt vittne till en rätt intressant händelse idag. Det var två polska kvinnor med två polska barn. En kvinna, som elegant dolde sina ungefär trettio år i den klassiska glåmigt grågula hyn jag ofta såg i Warszawa, väste plötsligt och väldigt skarp "tyst" på polska till en liten blond pojke på kanske fyra år. "Nu får det vara nog med ditt gnäll" informerade hon med en allt annat än smäktande och kärleksfull stämma. Kanske för att förstärka effekten, eller kanske för att hon inte kände att avhysningen var nog för henne själv, så gav hon den lilla pojken en rungande örfil över örat med en ljudlig klatsch som skar genom samtliga konversationer på stället. 

Hela situationen blir ett skrämmande exempel på olika kulturer och hur de kan skilja sig åt i grundläggande värderingar. Vi sitter i ett land där aga är olagligt och fullkomligt kulturellt fel och bevittnar hur en mamma från ett annat land, där jag faktiskt inte vet hur synen är på aga, smackar till sitt barn. Och det hela sker i ett tredje land, där vi heller inte vet vad förhållningen är. Men aga är ju moraliskt fel, det är en universiell sanning? Är det det? Har vi rätt att kliva in och försöka stoppa det? Och hur skall vi då gå till väga, om kvinnan inte lyssnar? 

En annan sak, som kan kopplas till grundläggande värderingar som skiljer sig mellan kulturer, är så klart synen på kvinnor. Eller ja, vi säger väl kvinnosyn (tydligen för gammaldags term) men kunde egentligen lika gärna sagt synen på män. Så, sammanfattningsvis könsrollerna. Det intressanta var så klart att samtliga av männen som vi träffade, från Loka till Ahmed och Krolos och Heny, i princip uteslutande tittade på mig, och pratade till mig, och skakade bara hand med mig, när vi pratades vid. De gav Vendela små blickar då och då, men huvudsakligen ignorerade henne. Med mitt undersköna utseende och närmast magnetiska personlighet så är jag ju van vid detta, men för Vendis måste det ha varit en enorm omställning :P