Enchance your roleplaying

En lite underlig sak hände nere vid poolrestaurangen idag. Det blev ingen frukost då jag kände mig väldigt darrig. Vendela är oftast inte så lätt att locka till frukosten oavsett. Med det menar jag då inte att hon är svår på att följa med, utan bara att hon traditionellt inte är så himla glad över att äta frukost över lag. Gick ut på framsidan lite och tittade. Spännande utsikt från hotellet. Det går en komplicerad sexfilig väg utanför, men uppseendeväckande mängder överdåniga fartgupp, och sedan kommer det en ansamling affärer i vad som konstituerar ett shoppingcenter. På andra sidan det - INGET! Bara sand, sten och dyner så långt ögat kan nå. Vid horisonten, mäktiga och skarpa berg. De ser närmast avbrutna ut, som enormt förstorad glasskärvor som någon spillt ut över den mjuka sanden. 

Nere i poolrestaurangen fanns det lite mat att hämta på dagarna. Det var inte i närheten så imponerande som själva huvudrestaurangen. Fanns i princip bara pasta, ris och pommes att "välja" på, samt dagens mystery meat och alltid sautéerade grönsaker. Förmodligen gillar de ordet, utan att veta vad det betyder. Men ja, inget fel på kvaliteten på deras iste, det måste jag ju säga. 

Men åter till poolrestaurangen. Vi var ute och vandrade runt lite, eftersom det var mulet. När vi gick ner förbi poolen så tänkte jag att jag ville trots allt ha en kopp kaffe. Det är himla gott att dricka något varmt när man har ont i halsen. Jag pekar ut en servitör, som jag tycker är i särklass den mest otrevliga, för Vendela. Han heter Ayman. Framför mig går en snubbe, troligen ryss (av statistiska skäl, om inget annat) som går och tar en kaffe, där Ayman står precis bredvid maskinen. Ayman blänger surt på ryssen, men tja, han verkar blänga på de flesta så jag reagerar inte. När jag går fram, precis bakom, och tar tag i en kopp så stoppar han mig. "Ten o'clock!" säger han förebrående och jag blir förbryllad. Han upprepar det för att lämna ett eftertryck. Min första tanke var att de stänger klockan tio och tja, det är väl kanske bara att respektera, även om jag tycker det var lite härsket att bevaka sekunderna. Det blev en intressant upplevelse och vi pratade en del om den. "klockan 10" blir en bra symbol för intolerans eller att sinnesslött hålla på skumma regler. Regler är ju annars min grej, något som erbjöd Vendela en större mängd förnöjelse. Vi har exempelvis ‘handduksincidenten’. Det stod noga angivet i hotellpärmen (som listar alla regler som gäller på hotellet) att man hämtar ut handdukar på morgonen. Dessa får sedan inte läggas för att ockupera solstolar medan man gör annat. Hotellets personal har både rätten och skyldigheten att ta bort handdukar från stolar som inte används. Vid handduk som skadats eller kommit bort är man ersättningsskyldig. 

Valutan i Egypten är egyptiska pund, vars värde inte skiljer sig överdrivet från svenska kronor. Man kan säga att kursen är rätt mycket 1:1 med lite modifieringar för växlingsavgifter och så. Annars tar hotellet, liksom de flesta affärer, även euro och amerikanska dollar. Kort kan väl avrådas från att använda, men det finns ofta ATM maskiner, dvs uttagsmaskiner, på hotellet. Många av dem går även att använda som växlingsmaskiner, för att växla ex EUR till egyptiska pund. 

I badrummet fanns det en stor och fin dusch. Naturligtvis vore inte egyptierna så glada över faktumet att en genomsnittlig svensk konsumerar 160 liter vatten om dygnet. Undrar vad de egentligen tycker om hur dyrt deras egna vatten är när de dagligen nödgas vattna de enorma gräsmattorna på hotellet och gästerna är galet slösande med deras absolut mest dyrbara förnödenhet. På baksidan av den stora glasdörren till duschkabinen fanns det någon form av kvalitetsstämpel, som kan tyckas rätt rolig. Från början trodde jag den var på baksidan av lappen om att byta handdukar. Dr Greiche, 1948-1991, ISO 9001. Min initiala tanke var att det var väldigt underligt att de hade denna Dr Greiche till att skriva en lapp om att byta handdukar (ni vet den där traditionella: släng handdukarna på golvet om du vill ha dem bytta. Hänger du upp dem så byter vi inte. Tänk på miljön) men det visade sig senare att det var tryck på glasdörren, till själva duschen. Så Dr Greiches specialitet var inte lappar om handdukar, utan tydligen att kvalitetssäkra duschdörrar. Egentligen inte det minsta mindre underligt. 

Tänk på miljön. Vilket tydligare tecken på miljön finns det i en ökenmiljö än just vatten? Vi blev väldigt fascinerade över vilka mängder vatten man nyttjar, bara för att hålla turisterna glada. Jag läste i min Bill Bryson-bok lite kommentarer just om folks trädgårdar i de industriella länderna. Att ha en grön trädgård är ironiskt bland det mest miljöovänliga man kan åstadkomma. 60% av det vatten som flödar ur våra kranar går åt att hålla våra gräsmattor gröna, något som kan kännas smått onödigt när man åker för att uppleva ett pittoreskt ökenlandskap. Inte nog med det, de ockuperar städstyrkan och största delen av personalen till att tvätta rent poolområdet, varje dag, med kopiösa mängder vatten. Förvisso, det mesta av det återanvänds, men ändå. 

Vendela och jag skrattade lite idag åt projicering. Vi pratade lite om våra familjer, och dess egenheter, och ja, kom så klart in på ämnet. Det är väl inte direkt ovanligt att man kopplar till en annans persons erfarenheter och jämför med sin egen, men det kan också slå helt fel. Det kan mycket väl komma sig att en person i en relation är ledsen och ja, då är det troligt att det andra också blir det. Naturligtvis framstår man som lite smålöjlig när man “hakar på” trenden. Vi lyssnar en hel del på Karl Pilkington i Ricky Gervais podcast och ja, han lyckades klämma fram en del dumheter. När Ricky hånar honom, vilket han gör hela tiden, så lyckas han mobba Karl för hans något esoteriska tankar om att hans nervtrådar är kortare än hans kropp. Jag tror frasen han använde var att hans kropp var kortare inuti än utanpå. Alltid ett svårt argument att bemöta. Ricky svarar med “you’re blood’s paranoid”, “you’ve got jealous bones”, “you’re stomach is hungrier than you” och den mest lysande, “you’re the sort of person whose eyes can see further than you can.” För Vendela påminner det mest om när hon fick en njurbäckeninfektion och led av smärtorna. Hennes mamma, Marianne, deltog i lidandet genom att proklamera att hon också hade “lite ont i njurarna.” 

Det finns många möjligheter att göra saker, även i hotellets trygghet. Så klart finns det en massa spel i lobbyn, vindsurfing och en massa animationsvärdar, som ser till att hålla folk aktiverade. Vi märkte mest av dem på grund av de något suspekta aktiviteterna och den överväldigande volymen på musik och högtalarsystem när de dagligen "underhöll" poolområdet från kl 10 och fram till kanske 14. Aningen mer lättsamt än ett lavemang, men inte med frikostig marginal. 

Det här med pengar och den påtvingade dricksen börjar bli markant påträngande - allt handlar om de små extra sedlarna. Samtidigt har jag väldigt svårt att se att ryssarna dricksar så mycket. I själva verket verkar de inte besitta någon form av grundläggande artighet alls. Inte ens tonfallet kan de görs vänligt, och markant nog kan jag inte minnas att jag såg någon som log eller skrattade. När ryssarna beställer i baren så ler de inte det minsta, och visar inte en tillstymmelse till ödmjukhet eller vänlighet, vilket kan tyckas underligt. Egyptierna verkar inte direkt ha så mycket till övers för dem heller. Det är klart, det måste vara påfrestande för lilla Hurghada att ta emot 300 000 ryssar per år. De oskrivna reglerna kring hela förfarandet är svåra att hantera.