Orientexpressen 1.7 Stuttgart
Tåget har nu snirklat sig kanske en tredjedel av vägen och hittat sin väg in i sydöstra Tyskland. Häststaden, vars heraldiska vapen oftast har involverad en eller två hästar på en sköld. I själva verket kan namnet på staden spåras tillbaka till gammal Engelskas betydelse på märr och inhägnad, så plats för hästar.
"Anmärkningsvärt" noterar Horatio och blickar ut genom fönstret på byggnaderna som susar förbi när tåget börjar sakta in. "Jag hörde att den Tyska Nationella Regeringen har sitt högsäte här sedan administrationen flydde från Berlin under första världskriget."
"De flydde fasen inte långt nog, om ni frågar mig" muttrar Gatorna.
"Visst är det fantastiskt med en resa så här?" erbjuder Caroline glatt. "Vissa ser nog en tågresa som långtråkig och enformig och ett sätt att komma från punkt A till punkt B, men jag tycker det är fantastiskt och inspirerande!"
"Förutom mordet då, menar du?" grimaserar Gatorna med något som optimistiskt skulle kunna kallas ett leende.
Rösterna är dämpade och bär knappast genom salongens väggar och korridorerna dunkar av de rytmiska tuggandena när sex-hjuls vagnarna slukar räls. Det massiva dubbelramade 2-4-0 loket hade byggt upp fart och verkade nu ha funnit sin rytm. Åsa står i korridoren och blickar ut genom ett fönster när bäraren kommer gående förbi och på stillsam tyska ber om ursäkt när han passerar.
"Ursäkta", frågar hon stillsamt, "men jag undrar om vi kommer få någon syn på den Svarta Skogen när vi passerar? Jag har hört så mycket historier om den."
"Schwartzwald? Nej, fröken, tyvärr inte. Vi passerar nära, men den är ändå närmast en timme bort."
"Ah, jag förstår. Så synd. Men ursäktar ni ytterligare en fråga?"
"Aber doch, natürlich."
"Var var ni mellan 16 och 17 vid morddagen?"
"Ah, jag befann mig i första klass, i sovvagnen."
"Var ni ensam?"
"Nej, nej, alla resande från första klass var i sovvagnen. Jag satt och pratade med Diplomaten. Baronessan och Greven var i deras kupé och offret var i sin."
"Det var bra att veta." Bäraren tippar på mössan i en artig gest och fortsätter förbi Åsa, men stannar plötsligt till.
"Ah, innan jag glömmer.... Stewarden är nu färdig med mätningen av bordet." Åsa bara ler till svar och nickar lite halvt omärkligt.
Drag nummer sju har nu gjorts på vår resa. Åsa har nu frågat ut Bäraren och långsamt börjar frågorna växa fram på ett tydligare sätt, även om svaren ännu är långt dolda i dimma.
"Anmärkningsvärt" noterar Horatio och blickar ut genom fönstret på byggnaderna som susar förbi när tåget börjar sakta in. "Jag hörde att den Tyska Nationella Regeringen har sitt högsäte här sedan administrationen flydde från Berlin under första världskriget."
"De flydde fasen inte långt nog, om ni frågar mig" muttrar Gatorna.
"Visst är det fantastiskt med en resa så här?" erbjuder Caroline glatt. "Vissa ser nog en tågresa som långtråkig och enformig och ett sätt att komma från punkt A till punkt B, men jag tycker det är fantastiskt och inspirerande!"
"Förutom mordet då, menar du?" grimaserar Gatorna med något som optimistiskt skulle kunna kallas ett leende.
Rösterna är dämpade och bär knappast genom salongens väggar och korridorerna dunkar av de rytmiska tuggandena när sex-hjuls vagnarna slukar räls. Det massiva dubbelramade 2-4-0 loket hade byggt upp fart och verkade nu ha funnit sin rytm. Åsa står i korridoren och blickar ut genom ett fönster när bäraren kommer gående förbi och på stillsam tyska ber om ursäkt när han passerar.
"Ursäkta", frågar hon stillsamt, "men jag undrar om vi kommer få någon syn på den Svarta Skogen när vi passerar? Jag har hört så mycket historier om den."
"Schwartzwald? Nej, fröken, tyvärr inte. Vi passerar nära, men den är ändå närmast en timme bort."
"Ah, jag förstår. Så synd. Men ursäktar ni ytterligare en fråga?"
"Aber doch, natürlich."
"Var var ni mellan 16 och 17 vid morddagen?"
"Ah, jag befann mig i första klass, i sovvagnen."
"Var ni ensam?"
"Nej, nej, alla resande från första klass var i sovvagnen. Jag satt och pratade med Diplomaten. Baronessan och Greven var i deras kupé och offret var i sin."
"Det var bra att veta." Bäraren tippar på mössan i en artig gest och fortsätter förbi Åsa, men stannar plötsligt till.
"Ah, innan jag glömmer.... Stewarden är nu färdig med mätningen av bordet." Åsa bara ler till svar och nickar lite halvt omärkligt.
Drag nummer sju har nu gjorts på vår resa. Åsa har nu frågat ut Bäraren och långsamt börjar frågorna växa fram på ett tydligare sätt, även om svaren ännu är långt dolda i dimma.
Kommentarer
Skicka en kommentar