Orientexpressen 1.8 Ulm
Dörren till köket svängde igen och hamnade i resonans, där den vippade fram och tillbaka med en ljud nästan som vingslag.
"Överste" nickar Tano vänligt och lutar sig mot väggen, en tumbler till hälften fylld med bärnstensfärgad vätska i handen.
"Herr Carriddi" nickar Översten tillbaka.
"Tano går bra. Vilken fantastisk middag det var."
"Ja, minsann. Det var... gott". Översten verkar mer ockuperad av sin tidning än att spekulera kring Orientexpressens kulinariska egenskaper. Tano låter blicken spela över mannen. Draperad i uniform verkar han ha en kropp som skulpterad i sten, och förmodligen tillåter han sig aldrig utsvävningar i dieten.
"Magret de Canard et Fois gras au Parfum de Truffes blanches... Ah, den rostade ankan med vit tryffel som aromatiserar gåsleverpastejen. Överlägset!"
"Ja, jag är säker på att ni har rätt."
"Och den bakade Lobstersvansen med konjakssås. Ah, smaklökarna vattnas bara jag tänker på det." Översten tittar upp, lätt irriterad över störningsmomentet och blickar ogillade över Tanos korpulenta hedonistiska figur. De tittar på varandra, två motsatser.
"Men inget slår avslutningen", smuttar Tano fram över glaskanten. "Krispig bitter choklad-, och bergamotsmaksatt glass med colombianskt kaffe till. Förträffligt. Närmast förtryffligt, faktiskt" skrockar han förnöjt. Översten slår ut vecken i tidningen med en smäll, viker ihop den med en liten suck och lägger ner den på bordet.
"Herr Carriddi..."
"Tano"
"... jag är säker på att ni hade något annat på tankarna än menyn?"
"Jag satt bredvid Greven. Bredvid honom stod kyparen med sin vagn."
"Jag förstår" nickar Tano, med en skarp blick låst på Översten. "Och var var ni på eftermiddagen mellan 4 och 5?"
"Då satt i i biblioteket."
"Ni var fem personer i biblioteket, vad jag förstår. Säg mig, bäste Överste, vad gjorde ni där?"
"Vi spelade tärning."
"Jag förstår."
Tåget närmar sig nu Ulm, som ni alla redan säkerligen vet är mest känd för staden där Albert Einstein föddes. Stadens vapen är också intressant, då det ser ut som en halvtom bägare. Eller en halvfull, beroende på vem man frågar ;)
Tano fick en 2a från slumptalsgeneratorn, och förflyttade sig från köket till rummet bredvid, där han tog och frågade ut Översten. Tåget tuffar vidare och successivt börjar det ur dimman urskiljas vilka frågorna är, även om svaren lockar med sin frånvaro.
"Överste" nickar Tano vänligt och lutar sig mot väggen, en tumbler till hälften fylld med bärnstensfärgad vätska i handen.
"Herr Carriddi" nickar Översten tillbaka.
"Tano går bra. Vilken fantastisk middag det var."
"Ja, minsann. Det var... gott". Översten verkar mer ockuperad av sin tidning än att spekulera kring Orientexpressens kulinariska egenskaper. Tano låter blicken spela över mannen. Draperad i uniform verkar han ha en kropp som skulpterad i sten, och förmodligen tillåter han sig aldrig utsvävningar i dieten.
"Magret de Canard et Fois gras au Parfum de Truffes blanches... Ah, den rostade ankan med vit tryffel som aromatiserar gåsleverpastejen. Överlägset!"
"Ja, jag är säker på att ni har rätt."
"Och den bakade Lobstersvansen med konjakssås. Ah, smaklökarna vattnas bara jag tänker på det." Översten tittar upp, lätt irriterad över störningsmomentet och blickar ogillade över Tanos korpulenta hedonistiska figur. De tittar på varandra, två motsatser.
"Men inget slår avslutningen", smuttar Tano fram över glaskanten. "Krispig bitter choklad-, och bergamotsmaksatt glass med colombianskt kaffe till. Förträffligt. Närmast förtryffligt, faktiskt" skrockar han förnöjt. Översten slår ut vecken i tidningen med en smäll, viker ihop den med en liten suck och lägger ner den på bordet.
"Herr Carriddi..."
"Tano"
"... jag är säker på att ni hade något annat på tankarna än menyn?"
"Jag satt bredvid Greven. Bredvid honom stod kyparen med sin vagn."
"Jag förstår" nickar Tano, med en skarp blick låst på Översten. "Och var var ni på eftermiddagen mellan 4 och 5?"
"Då satt i i biblioteket."
"Ni var fem personer i biblioteket, vad jag förstår. Säg mig, bäste Överste, vad gjorde ni där?"
"Vi spelade tärning."
"Jag förstår."
Tåget närmar sig nu Ulm, som ni alla redan säkerligen vet är mest känd för staden där Albert Einstein föddes. Stadens vapen är också intressant, då det ser ut som en halvtom bägare. Eller en halvfull, beroende på vem man frågar ;)
Tano fick en 2a från slumptalsgeneratorn, och förflyttade sig från köket till rummet bredvid, där han tog och frågade ut Översten. Tåget tuffar vidare och successivt börjar det ur dimman urskiljas vilka frågorna är, även om svaren lockar med sin frånvaro.
Kommentarer
Skicka en kommentar