Orientexpressen 1.6 Karlsruhe

Stämningen i salongen på kvällskvisten är gemytlig. Till sällskapet har ett brittiskt par adderats, som nu har slunkit ner i de bekväma länstolarna. Fitzgerald Lock viker det ena långa, smala benet över det andra och drar en lång slurk av sin bitter.
"Karlsruhe" säger han, fingrandes på flaskan, nästan som förlorad i sin egen värld. "Charles vila sägs det betyda. "Staden sägs ha grundats av Charles III William, när han vaknade ur en dröm."
"Åh fan" säger Charles, "själv brukar jag prestera det mesta av mitt arbete på toaletten". Ett kort skratt, eller en hostning, rymmer ur Horatio innan han tittar upp lätt förvirrad, som ryckt ur sina tankar och sedan försjunker åter till sina funderingar och sitt glas Riesling.
Eliza Smith iakttar med stort intresse den samlade skaran, läppjande på ett rubinrött portvin. Hon sträcker sig efter en kanapé från silverservisen.
"Så, Lock och Smith var det?" undrar Gatorna. "Locksmith? Då behöver ni alltså inte hitta nyckeln till detta mysterium?"
"Ah, mycket fyndigt, min gode man" svarar Eliza torrt. "I själva verket så har vi faktiskt lite beståndsdelar till nyckeln som kanske kan vara hjälpsamma".
"Åh, säger ni det?" utbrist
På senare tid har jag fotat mycket uppdrag, mycket fitness och profilbilder. Mitt
stora gebit är dock skräck och på den fronten har det varit lugnt. Men inom kort
skall jag minsann ta tag i det igen. Tills dess bjuder jag på en gammal man, tagen
i en cell på Ripley's i Köpenhamn. 
er Åsa. "Vad har ni hittat?"

"Vi var i biblioteket tidigare och ja, vissa slutsatser kom till ytan...." infogar Fitzgerald.
"Jaså, minsann?" tillägger Caroline. "Vad kom du fram till?" och vänder sig helhjärtat mot talaren, som dock ler och skakar lätt på huvudet.
"Mina konklusioner är såklart mina egna, men jag kan dela med mig av mina observationer". Han snurrar den bruna flaskan mellan sina långa, nästan spröda fingrar. "Det var tydligt att det satt fem personer i biblioteket under eftermiddagen."
"Var det tydligt?"
"Ja, det var tydligt. Lika tydligt som att de hade suttit och spelat tärning."
"Minsann?" frågar Caroline och höjer ögonbrynen. "Hur vet ni detta?" Fitzgerald spänner roat ögonen i henne.
"Tärningarna låg kvar på bordet."
"Inte för att avbryta..." infogar Horatio, "...och gudarna skall veta att jag lärt mig av min fru att inte avbryta, men jag passade på att gå förbi tågchefen och han meddelade att vi plockade upp ett telegram här i Karlsruhe. Jag tänkte jag kunde avbryta med lite nyheter, kanske?" Han plockar upp ett hopknycklat papper från innerfickan och slätar mödosamt ut det mot bordet. "Det avser spåkvinnan och lyder..."

ANNA VANZETTI STOP FASTER TILL BAROLOMEUS VANZETTI STOP AMERIKANSKA STOP


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Enchance your roleplaying

Mål och Moralkompasser

Enhance your roleplaying part II