Vad händer?

Sitter på morgonkvisten med datorn i knät och spekulerar över vilken spännande höst det egentligen håller på att bli. Händelserikt och oväntat, på många sätt. Först av allt är det ju valår, och igår var det val. Det var fullkomlig hysteri på många håll och kanter och jag kan bara bli dyster i själen över hur folk reagerar, agerar och regerar. Den stora hypen, som vanligt, är SD och deras resultat, där regeringsskiftet nästan faller i glömska. Jag kan inte riktigt förmå mig att intressera mig för partierna och deras resultat, utan tittar hellre på mina medmänniskor och deras resonemang. Man basunerar återkommande ur hur korkade SDs politiker och deras anhängare är, med väldigt få röster i opposition. Vad händer med demokratin när valsedlar "försvinner", valstugor bränns ner, politiker mordhotas, valtal störs, demonstrationer motverkas med våld, valvakor släcks ner och folk fryser ut socialt de som har en annan åsikt? Nej, oavsett resultat så är detta inte en valrörelse för mig. Jag föredrar diskussion, respekt för andras åsikter. Självklart röstade jag igår, dock. Det är viktigt att stödja demokratin och vad den innebär. Jag tycker det kommer bli en intressant valperiod med förhoppningsvis många vändningar och vridningar på politiken. Konstellationen som råder nu ser ut att inbjuda till hårdgranskning från alla sidor och från alla partier och jag hoppas det inbjuder till insyn, diskussion och folk får en chans att renodla sina åsikter, anpassa sina argument och kanske justera sina perspektiv. Själv försöker jag göra det ofta. Har inte röstat på samma parti till riksdagen i två val än, så det är klart man förändras. Den som inte förändras lever inte heller. Jag bara hoppas att man kan hålla det på ett schysst, respektfullt och öppet plan, utan barnslig smutskastning, oavsett.

På fotofronten har det varit rätt lugnt för mig på senare tid. Det senaste projektet jag tog på mig var Charlies och Veronas bröllop, där ni får lite smakprov här. Naturligtvis finns det fler bilder som vanligt på min Flickr-sida. Jag tyckte det var av extra vikt i dessa hetska tider att lysa upp med lite kärlek. Speciellt när den är färsk och oanpassad och hoppfull, som ett nygift par. Den får vara lite representativ över den nya politiska stämningen, där parter får se över sina förhållanden och kanske blicka mot nya allianser. För min egen del så känner jag att min allians, mitt partnerskap, mitt giftermål, känns tryggare än någonsin och jag känner mig glad över hur livet har tagit form, trots knaggligheterna på vägen. Kanske har just de ojämnheterna skapat den väg som är så underskön idag?
Flytten och eventuellt byte av arbete dominerar mycket av våra tankar och diskussioner till vardagen. Det är inte så konstigt, men som sagt, man skall inte frukta förändring. "If you're not living on the edge, you're taking up too much space" som No Fear tyckte.

Mer om det imorgon. Hädanefter skall jag vara duktig och söka blogga en gång om dagen. Det får bli min loggbok, min dagbok, min krönika och mitt bot mot att det kliar i fingrarna att skriva, men jag inte har tid att ta mig för det. Och så, så klart, ett eller annat foto för att lätta upp. Ses imorgon kära blogg. Nu går jag ut med Audi och Mozart i det nya Sverige. Eller gamla, beroende på hur man ser det.