Dead or Alive

Söndag idag. Jag skall jobba 12-22, vilket bäddar för lite filosoferande vid frukostbordet när resten av huset sover. Min lilla egna stund då jag vaknar mellan sju och åtta, och tassar upp för att ta lite kaffe, läsa lite morgontidning. Hade jag försökt med detta i ett tidigare liv så hade alltid Max varit nyfiken och tassat upp med mig och sedan påpassligt stått och sträckt sig återkommande vid dörren. Han var en morgonpigg gynnare, även om pigg sedan var ett ord som förekom ytterst sporadiskt med honom. Audi och Mozart är verkligen helt säregna på detta. De ligger bekvämt och trynar (eller ja, de bäddar ju om sig själva återkommande under natten) fram till lunch. Vet inte alls vem i familjen de tar efter på den fronten... Sedan går de verkligen från 0 till 100 och tillbaka till 0. Dags för promenad? Blixtarna är framme! Inne från promenad - i soffan under filtarna på 2 sekunder blankt. Möjligen med en runda genom matskålen både på väg ut och in.

 Veckan kommer annars bli intressant - det känns som om det successivt börjar dra ihop sig. Det blir en ny visning idag IGEN (ja, börjar inte tröttna ALLS på dessa visningar). Man kan ju hoppas att mäklaren också börjar tröttna på de som inte tänker till utan åker på visning bara för att det är roligt ("ja, fint hus, men det ligger ju vid vägen..." Ja, det gör det och det framgår på vilken karta som helst och kommer inte förändras!) Hade jag inte haft Vendela där som ställt upp med städning, fixande och lite home-styling, då vette tusan om jag hade orkat. Men nu får vi se. Förhoppningsvis får jag en massa olika besked också, på måndag, som kan visa sig vara avgörande på ett eller annat sätt. Jag menar inte att vara kryptiskt - det är bara att jag inte kan uttala mig just nu. Bilden är förresten från ett elljusspår i Nossebro. Det är kanske till och med själva Nossebron vi pratar om, även om jag vill tro det är stenbron mitt i samhället som avses. Denna var exceptionellt ranglig, svajig och gnisslig, men vi vågade oss över på ruttna träplankor och kom även tillbaka, med kameran i högsta hugg.

Mycket av mina tankar just nu uppehåller sig kring ungdomar, tonåringar, barn och deras vanor, tankesätt och utveckling (vet inte ALLS varför). För närvarande håller jag på att undersöka och tänka på frågan som Amanda ställde, "varför får inte tonåringar rösta?" Och med det avses självklart tonåringar under 18 - det är alltid en mängd dold information eller exformation med i tonåringars kommunikationer. Tittar man på hur de röstar i dagspress så tycker jag mig slarvigt se att de röstar väldigt olika mot de vuxna. Varför är det så? Vad påverkar? Visst, vi utvecklas, men vad driver det? Och hur kommer det sig att tonåringar, som nästan exklusivt tänker på sig själva och tenderar att missa allting i omgivningen omkring sig, med en världsbild som omfattar i princip sitt eget habitat, tenderar att rösta mer på jämlikhet, anpassning och ideala världsbilder? Jag skall ta och återkomma om det där.

Dagens fråga blir istället en annan. Jag stod och diskade häromdagen när Amanda påtalade för mig att statistiken påvisar att nästan exakt hälften av de som spelar dator/tv-spel är kvinnor, men det finns inte direkt många spel för dem. Min egen reaktion var att jag höll på att tappa hakan - det hade jag aldrig trott! Min uppfattning, förmodligen präglad av gammal hävd, är att huvudsakligen killar spelar.  I USA är det, enligt statistiken, 46% av spelarna som är kvinnor. Naturligtvis kan man vinkla statistik lite hur man vill - det vet alla som har läst statistik, och denna är inte ett undantag. Överraskningar i statistiken finns det gott om dock, som t ex att genomsnittsspelaren är 35 år gammal. 46% kvinnor dock? Hur går det ihop med artikeln från BBC där man intervjuar kvinnliga spelare som säger att 99% är killar och att de därför får slita enormt för att bli accepterade? Skrapar man lite på ytan och tittar på vad de menar med spelande så kommer en del fram. Kvinnor spelar mer på mobilen och äldre kvinnor spelar mer än yngre. Japp, bilden av hemmafrun som slevar soppa med ena handen och krafsar med röda lösnaglar på mobilen (förmodligen BubbleBlitz) med ciggen hängande i mungipan drar oss tillbaka till 50-talet. Oavsett vilket så har det ökat enormt och ja, jag förstår att man kanske spelar lite olika mellan könen - killarna ser sig själva som mer "hardcore" (se de sista artiklarna nedan), spelar mer våldsamma spel på dator och konsol. Tjejerna spelar mer "lounge"-spel och mer på mobil och surfplatta. Som Amanda påtalade så finns det en stor brist på spel anpassade för kvinnor på konsol och dator. Jag tror här att marknaden driver på rätt bra vad man tror behöva - företagen ÄR rätt slipade på att hitta rätt för att tjäna sina pengar. Jag tror att Amanda, liksom jag, kanske får finna oss lite i att inte hitta de spel som passar just oss i det segment vi rör oss i. Men de kommer och utvecklas hela tiden - så trenden är helt klart åt rätt håll tycker jag! Frågan är om företagen skall anpassa sig efter jämlikhetsprinciper och nödgas designa mer kvinnoanpassade spel, eller om marknadsekonomin skall få råda? Vad tycker ni?



http://www.nordicom.gu.se/sv/mediefakta/manadens-tabell
http://www.statensmedierad.se/Kunskap/Datorspel/Spel-spelar-roll-Du-spelar-roll/Statistik-om-spelande/
http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0202_2008A01_BR_X10BR0801.pdf
http://www.statista.com/statistics/232383/gender-split-of-us-computer-and-video-gamers/
http://venturebeat.com/2013/09/19/gender-inequality/
http://news.bbc.co.uk/2/hi/technology/3496963.stm
http://www.grabstats.com/statmain.aspx?StatID=770