Tillbaka till gruvan

Sådär, då var vi tillbaka i Nyköping återigen. Det har verkligen varit lärorikt med denna tur, men inte direkt vägvisande. Vet inte direkt om vi har någon tydligare väg att gå nu, även om vi ser mer av stigarna och deras vindlingar. Känns fortfarande som om vi står och stampar i startgroparna. Hotellen var lite speciella också - de har precis börjat be om lite recensioner och jag ämnar inte göra dem besvikna. Det senaste hotellet vi bodde på verkade sponsrat av SD. Trots detta verkade klientelet huvudsakligen bestå av kineser och byggjobbare. Kineserna var rätt roliga, där de släpade runt sina resväskor överallt. In i trapphusen, i korridorerna, i receptionen, i matsalen och faktiskt även i kön runt frukostbuffén. Det var ett lätt udda tilltag. Hotell Hehrne ligger på Restad Gård, som 1905 blev hospital och asyl. Sjukhuset, som då blev ett mentalsjukhus eller sanatorium, lades en bit utanför staden som var brukligt på den tiden. Numera har man anlagt spökpromenader och middagar med en rundtur i kulvertarna. Det ser vi fram mot att avnjuta vid framtida datum.

First Hotel Kung Oscar i Trollhättan var också lite speciellt. Om inte annat så måste ju en speciell eloge utfärdas för glasdörrarna, som Vendela kom att kalla "peek-a-poo". Jag har enormt svårt att tänka mig i vilket sammanhang sagda dörrar skulle kunna utgöra en fördel.

Städerna har varit fantastiskt fina. Idag körde vi igenom Lidköping också, och tur var det. Det var en superfin och mysig stad och föll oss båda instinktivt i smaken. Ja, det vore väl synd om detta blev ett lätt beslut?

Strategin som lockar mest nu, efter att ha lyssnat på vänner på telefon och på facebook, samt den gemytliga personalen i Såtenästornet, är att försöka hyra bostad på basen. Sedan kan vi bunkra oss där (för en gångs skull passande uttryck) under tiden vi letar vidare boende, kanske bygger eget. Och Amanda lockas just nu mest av konceptet att bo kvar, alldeles allena, i Nyköping, kanske med en kompis men som allra värst ensam. Jag vet inte om strategin är så genomförlig än, men jag kan säga att jag är stolt över henne som tar det stora ansvaret, och som är villig att möta den stora utmaningen själv! Ta mig tusan om hon inte har växt enormt mycket som person! Och detta skulle möjliggöra ännu mer, om hon grejar det! Lilla kickan börjar bli stor kicka!

Nu skall jag vara en duktig ponke och sluka ett avsnitt av Arkiv X innan det blir tidig nattning. Skall upp 04 för att avnjuta ett pass på Skavsta som assistent. Det skall bli roligt och lärorikt - det är något vi inte gör så ofta numer, när vi har våra kapabla specialister och det är en färdighet som verkligen kan behöva värmas upp och slipas. Ett svärd i skidan blir snabbt slött!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Enchance your roleplaying

Mål och Moralkompasser

Enhance your roleplaying part II