Home maid är i full fart!
Jag vet inte, det kan hända att jag är knäpp. Jag vet att Vendela och Amanda stundtals tycker jag är det. Jag är vår huspolis, en kontrollfanatiker utav rang - en fras jag lätt kan få fräst åt mig. Det är klart man är olika och att man kan naggas i kanterna av varandras olikheter. I vår familj är det inte svårt att se att jag är den som sticker ut. Den som springer och släcker. Den som smyger runt och låser i mörkret. Den som kollar att strömmen är av och kontakter urdragna där de skall vara det. Skall. Enligt vem? Allt återkommer till min enorma aversion mot "drönare" som jag tenderar att kalla dem.
Hur skall man leva sitt liv? Enligt mig så finns det ingen generell princip för vad man skall tycka eller hur man skall vara så länge man gör det medvetet. Alltför många driver genom livet utan någon riktning alls. De står mitt i gången i affären och funderar över vad de skall äta, trots att folk försöker komma förbi bakom. De stannar mitt på vägen, utan att blinka, när de letar efter en riktning och sedan svänger höger eller vänster. Och resultatet blir då att alla andra måste anpassa sig efter dem. Det ledde lite till en av mina levnadsregler - att leva som en ninja. Ja, jag vet, jag måste finslipa namnet lite, men tanken är att lämna så lite spår efter sig som möjligt. Har jag stannat någonstans och haft picknick, eller campat, då tar jag med allt skräp efter mig. Lämnar jag ett rum så vill jag gärna göra det i samma tillstånd som när jag kom in - allt kommer från traumatiska minnen där far min pushat mig att torka duschkabinen med en trasa om det var blött på golvet. Själv kunde jag kanske underlåta mig att tycka att om det skall vara vått på golvet någonstans så torde det vara i duschkabinen, men ja, vad vet jag? Så, min filosofi om "zero presence" lever vidare och tar form.
Och apropå drönare, så sitter jag just nu och lyfter på fötterna för att Vendela skall dammsuga under mig. Japp, jag sitter och bloggar med en kopp kaffe i tassen som jag stillsamt läppjar på medan Vendela svischar runt med snabeldraken och städar sig svettig. Drönare, på min ära. Men jag tar min uppgift för dagen - att åka och handla, samt inhandla pizza, på fullt allvar! Vet inte riiiiiktigt om arbetsfördelningen där är helt jämlik, men tja, vissa dagar är bättre än andra :P
Och apropå drönare, så sitter jag just nu och lyfter på fötterna för att Vendela skall dammsuga under mig. Japp, jag sitter och bloggar med en kopp kaffe i tassen som jag stillsamt läppjar på medan Vendela svischar runt med snabeldraken och städar sig svettig. Drönare, på min ära. Men jag tar min uppgift för dagen - att åka och handla, samt inhandla pizza, på fullt allvar! Vet inte riiiiiktigt om arbetsfördelningen där är helt jämlik, men tja, vissa dagar är bättre än andra :P
Raka motsatsen till zero presence blir då Vendelas härliga läckra skräck-städerska. Där kan man prata närvaro! Och närvaron flyttar sig då ner till Trollhättan över helgen för att inspektera området. Vi skall svischa runt på en massa visningar och titta på hus, vi skall träffa den lokala experten och fantastiska Duracellkaninen Anna för lite tapas och vi skall väsa in på Ljud-och Bildskolan för att se lite förutsättningar för Amandas skolgång. Och så naturligtvis ett besök på Såtenäs för att se om detta kommer bli verklighet. Anställningsintervju är den formella termen. Nästa inlägg kommer från Trollhättan, Sveriges Hollywood, och Vänersborg, Lilla Paris ;)
Kommentarer
Skicka en kommentar