Åter till verkligheten.

Från ishotellet i Jukkasjäärvi. I Absolute Ice Bar fanns dels isväggen, som på ett underbart sätt lyser upp rummet, och dels isskulpturer som hängde i taket. Jag föreställer mig att man bara kan sträcka upp ölen och doppa en sådan där pryl om man vill ha lite extra kylning.. 

Argh, mitt stackars knä! Vendela och jag har påbörjat att lära känna området här på F7. Det är inte så dumt att ha ett stort inhägnat område inom vilket nästan ingen bor, så vi strövar runt en del i skog och mark. Audi och Mozart går oftast lösa. Vi träffade på någon variant av en norsk älghund i skogen häromdagen, som kom utan sin ägare, men annars brukar det vara lugnt. Igår kväll var vi ute och traskade i mörkret, och gick en ny vända förbi GripenCentrum (GC). Av någon anledning snubblade vi in på en liten minislinga där det bara låg tre hus (där Annika bodde en gång i tiden). För att undvika att behöva gå genom någons trädgård så ämnade jag styra utanför häckarna och genom lite högre gräs. Vendela tvekade. "Nej, det är för högt gräs. För ojämnt! Rena vildmarken! JAG tänker iallafall gå genom trädgården". Vem är jag att motsätta mig mitt hjärtas dam? Så vi smyger genom trädgården i mörkret och visst, det ÄR jämnare. Fram till jag försöker sätta foten i det bottenlösa hål som någon grävt i trädgården. Successivt försvinner jag en halvmeter neråt och fortsätter framåt av rörelseenergin och utför en brutal plattladdning på gräset. Knappt hinner jag reflektera över mitt predikament och smärtan i mitt ben innan verkligheten överöses av Vendelas bräkande obarmhärtiga hånflabb. Det är kärlek, det.

Sedan har vi ju nattens aktiviteter som ett bevis på ömheten i vårt förhållande. Nej, gott folk, det är inte som ni tror. Föreställ er att jag ligger på rygg och närmar mig sömnens ljuva land. Ni vet den där underbara känslan när verklighetens trådar rycks upp och man nästan faller genom moln? Då rycker Vendela kudden under huvudet på mig, så jag verkligen faller. Tursamt nog är det väldigt kort bit innan sängramen varsamt fångar upp bakhuvudet. Innan jag ens hinner påbörja nyttjandet av de treställiga förkortningar jag lärt mig på internet, i stil med "OMG!" och "WTF?" så smäcker hon kudden över ansiktet på mig. Här tror jag mig inse att det hela är ett mordförsök och att hon nu ämnar strypa mig som man gör på film, genom en kudde. Men ack, utan vidare proklamationer så lägger hon sig ner med ett missnöjt grymtande och ämnar sova. Slumphandling från någon som drömmer? Nej, nej, det upprepas natten därpå.
"Vad fasen GÖR du?" ryter jag missnöjt, men får inget gehör för min attityd alls. Nej, Vendela tyckte det var hennes kudde som hon ryckte. Sedan upptäckte hon, under tiden jag utförde den reverserade hackspetten mot sängramen, att det inte var det och då lade hon försiktigt tillbaka den med fritt utnyttjande av kraft över ansiktet på mig. Och upprepa det dagen efter under samma omständigheter.

Kommande fotoplaner kommer det komma upp här inom kort. Just nu håller jag på att ta tag i att redigera klart en massa sessioner som fortfarande hovrar. Japp, Robin, det kommer fler foton :) Och Sunlight skall få ett till, sedan är det lite skräckfoton som jag kommer fokusera på och slutligen runda av med lite från flygfart. Och kanske någon gammal resa också, för den intresserade. Nya intressanta projekt dyker upp under våren!

Kung Bores hall. Denna fantastiska vy är lobbyn på ishotellet. Det är verkligen
en unik syn, något man aldrig kommer skåda igen. Eftersom hotellet inte ser
likadant ut två år i rad. 

Skrivandet mitt har börjat ta fart lite så smått igen, efter många års uppehåll. En första novell har avslutats, the Mean Old Lady, och andra delen, "The Final Cut" är under produktion. Blir lite olika genrer att hoppa mellan, som ren och skär underhållning. Varför skriva? Ja, egentligen är det för min egen skull, samt för att underhålla frugan med lite kvällslektyr. Eller för att det är billigare att ge bort en specialanpassad novell än att köpa födelsedagspresent, jag vet inte...

Tänkte jag skulle passa på att blogga lite matlagning också, som jag hoppas kan tjäna som tips för en ensamlevande dotter. Det är lätt att fastna i pyttipanna-och-köttbullar-träsket och lite inspiration och knep och knåp kanske är lättare att ta emot denna vägen, snarare än att fråga eller bli tillsagd.
Med de tongångarna i pipan så måste jag också komma med ett tips till alla: lagade en fantastiskt god lax igår! Ugnsbakade laxfiléer med knaprigt kryddtäcke som sedan gratinerades med kryddad philadelphiaost och västerbottenost. Till detta gräslökstäckta potatisar och en romsås (och då menar jag fiskägg, inte det politiskt korrekta namnet på zigenare)! Det var gudomligt gott och rysligt enkelt! Recept - bara säg till så lägger jag upp det här!