40-års kris

Om än något försenat så kommer det säkerligen en tid för alla då man råkar in i sin 40-års kris. Eller ja, jag vet inte om det är just runt 40. Eller ens om det är vad den officiella krisen faktiskt går ut på. Eller för den delen om det egentligen är en kris... Men ja.



Saker och ting rullar på rätt mycket efter plan här. Jag förstår att rätt många har börjat tappa kollen på var vi är, vart vi skall och när. Det är inte så konstigt, eftersom vi själva befinner oss i ungefär samma situation. Satt igår och försökte planera julen och nyåret och boka flyttsläpen som skall dras under vintertid. Förhoppningsvis går nu planen i lås och den medför att vi drar det sista flyttsläpet den 2e januari. Och det blir envägs, så vi kommer inte upp till Nyköping igen efter det. Förrän vi gör det, om ni förstår vad vi menar. 





Kiruna flygplats. Jag var utlånad hit på initiativ av kompisen Staffan Halth. Det
var en makaber, väldigt annorlunda och extremt minnesrik period. Det är
verkligen en annan värld där uppe och miljön, omständigheterna och
människorna gjorde den till inget mindre än fantastisk!



Så, nu drar vi ett lass den 27/12 och det sista lasset den 2/1. Om det är någon som känner att de har ett par nävar till övers endera dagen så är ni mer än välkomna att hjälpa till att flytta på en kartong eller två. Sedan har vi ett par veckor på oss i Såtenäs att ställa allt i ordning innan jag lämnar Vendela och Vovvarna allena på basen och sticker till Halmstad, för att utöka mitt omfång inom det militära. Det blir fyra veckor i ett litet skrymsle, återigen utan internet. Äh, vem behöver vänner eller information eller någon kontakt med omvärlden egentligen? Är det så det är att sitta i fängelse, månntro? 

Nu är det lite ansträngande och det leder ju fram till den där krisen som jag inledde med (ja, oroa er inte, så gammal har jag inte blivit att jag glömmer helt slumpmässigt). Jag tycker mig minnas att man tog emot äventyren med större geist när man var yngre och mer obunden. Nu ser jag fram mot att slå rot, platsa på ett ställe och faktiskt känna mig tillfreds. Jag inser att jag inte kommer bidra med så mycket. Jag kommer inte tävla och vinna längre. Jag kommer inte byta karriär. Jag kommer (tyvärr) inte att bli reservofficer (misstänker jag, eftersom jag troooor att jag är för gammal). Så vad handlar det om? Kanske att inse att jag har det väldigt bra. Jag har mina fotograferingar (som ni kanske märkt). Jag har mina spelhobbies (och har en riktigt, riktigt bra spelgrupp på gång i Vänersborg). Jag har en fru som gillar att träna (helst när jag kommer hem urtrött och grinig). Egentligen har jag det förträffligt bra och nu handlar det om att stanna upp lite och uppskatta det! Nu blir det till att titta på äventyren som finns mestadels för mig själv, runt mig själv och inom mig själv. Är det det som det innebär att bli gammal? Är det månne min 40-års kris? 

Viktiga saker att ägna sig åt den kommande tiden kommer så klart inkludera fotografering. Utmaningen ligger kvar - alla förfrågningar mottages tacksamt! Jag har nu fotat en hel del fitness och gym, som ni säkert har sett, och jag måste erkänna att jag inte är heeeelt klar med det där. Har fått ett par förfrågningar till som jag hoppas på att hinna med innan flytten, men är lite osäkert. Annars blir det helt sonika till att komma upp till Nyköping igen för att knyta ihop säcken! Annars är det lite bloggprojekt på gång och sedan skall jag se vad jag hittar för nytt roligt att hitta på på slätten. Kan ju alltid jobba med att redigera och lägga upp fler. Det finns alltid en massiv backlog att ta tag i. Är det någon som är sugen på en session, varför inte bara höra av sig? Finns ingenting att förlora!



En liten tribut till den fantastiska Kiruna-tiden. Detta är stora hallen i Ishotellet och tråkigare lobby har man ju sett. Vyerna var underbara, men det mest fantastiska var nog arbetskamraterna där uppe!