Två dagar till semester
Lärande, det är inte direkt en enkel process. Min tanke är att jämföra sitt eget lärande med att korsa en istäckt sjö under våren. Man inser att man kommer behöva ge sig ut på hal is. Ibland är den kal och vindpinad, ibland så kall att den nästan biter sig fast i sulorna. Ibland är den lätt smält och täckt av vatten och riktigt, riktigt hal. Ibland är den täckt av snö och ibland är den väldigt tunn och brister lätt. För ett "riskfyllt lärande" (vilket det mesta lärande principiellt kan sägas vara) så behöver man kämpa sig över isen.
Man lär sig i små steg, man tar trevande små skutt ut över den mörka ytan. Det knakar stundtals oroväckande, och då tar man det mer försiktigt. Ibland spricker det lite och då får man dra sig tillbaka en aning, för att söka en annan väg. Det riktigt intressanta är när man drar analogin så långt att man "brakar genom isen." Kallt vatten chockar kroppen och man måste släpa sig upp för att överleva. Även då, hasandes över resterna, nedkyld och blöt, så är det väldigt tveksamt om man klarar sig. Att braka igenom är såklart inte en speciellt angenäm erfarenhet, men det jag funderar på är om man inte BEHÖVER den erfarenheten. Om man inte behöver lära sig vad som händer när olyckan är framme. Om det inte är där själva lärandet ligger. Kriser och konflikter - vi satsar allt vi kan på att undvika dem och skyr dem med alla medel, men är det inte de som för oss framåt?

Man lär sig i små steg, man tar trevande små skutt ut över den mörka ytan. Det knakar stundtals oroväckande, och då tar man det mer försiktigt. Ibland spricker det lite och då får man dra sig tillbaka en aning, för att söka en annan väg. Det riktigt intressanta är när man drar analogin så långt att man "brakar genom isen." Kallt vatten chockar kroppen och man måste släpa sig upp för att överleva. Även då, hasandes över resterna, nedkyld och blöt, så är det väldigt tveksamt om man klarar sig. Att braka igenom är såklart inte en speciellt angenäm erfarenhet, men det jag funderar på är om man inte BEHÖVER den erfarenheten. Om man inte behöver lära sig vad som händer när olyckan är framme. Om det inte är där själva lärandet ligger. Kriser och konflikter - vi satsar allt vi kan på att undvika dem och skyr dem med alla medel, men är det inte de som för oss framåt?
Nu är det två dagar kvar tills jag och Vendelahjärtat skall ta och förpassa oss till Hurghada. Det kommer så klart en reseskildring efteråt, med lite bildbevis och så. Det sägs att alla förhållanden måste genomgå en resa för att testa dem, så det skall bli lite spännande. Och gudarna skall veta att jag tycker vi är värda åtta dagars all-inclusive på en schysst resort. Hoppas på att saker och ting rullar på under tiden med lägenheten. Mäklaren har meddelat att det finns några som är intresserade och tänker lämna bud. Kanske blir det någon mer visning när vi är borta också, men ja, det är ju ingen direkt press för mig alls längre. I VÄRSTA (!) fall behåller jag den och lever gott. Hårda val jag står inför, inte sant? Och så var det de svältande barnen i Afrika...


Kommentarer
Skicka en kommentar