Giraffer och vargar

Konflikt är något som är oundvikligt, men att ta upp striden, det är ett val man gör. Vi har fått hantera lite om konflikter under OJTI-kursen och det finns enormt mycket intressant att säga om det. Jag tänkte ta upp en liten snutt av vad som togs upp under kursen, för jag tycker den bör berömmas. Sedan vill jag inte ta upp FÖR mycket - gå kursen själva istället om ni erhålls möjlighet - utan kompletterar istället med lite annan teori och egna reflektioner om konflikter. Vem vet, det kanske gangnar någon till vidare eftertanke eller ger lite inspiration?


Under kursen pratade vi stundtals om att se språk och tankesätt som antingen Giraffer eller Vargar. Giraffen är det djur som har störst hjärta och målet med dess kommunikation är att skapa dialog och finna lösningar som möter alla de involverades behov. Giraffen binder samman folk och är en öppen, varm och känslig dialog (http://en.wikipedia.org/wiki/Nonviolent_Communication). En Varg, i kontrast, har som mål att vinna diskussioner genom att leta fel, snoka upp vems som står som orsak till olika problem och att kritisera. Det är ett våldsamt språk (http://www.countercurrents.org/hamer100711.htm) som tjänar till att distansiera sig från andra människor och skapa konflikter. Termen kan lätt kopplas till "härskarteknik".

Förvisso, ibland kan man vilja vara Giraff och ibland Varg, men det som kan vara värt att tänka på är saker att undvika i vanliga relationer mellan människor. Jag omformar tankarna till tips:
  • Försök att tala om dig själv i former av "jag tycker..." istället för att fokusera på den andre, såsom "du är..."
  • Var intresserad och undersökande och frågvis, snarare än att vara intolerant och allvetande. Fokusera på att fråga, snarare än att tycka.
  • Ställ öppna frågor, inte ledande frågor. 
  • Lyssna utan att avbryta. Fokusera på att tänka på vad den andre säger, snarare än att fundera på vad du vill ha sagt. 
  • Förklara inte hur den andra personen bidrager till att det blir fel, utan uttryck snarare dina egna önskningar och behov.
  • Var konkret och specifik, för att undvika att vara abstrakt och nedlåtande. Använd inte härskartekniker i stil med "nej, men lilla vän..." för att komma med generella uttalanden, utan håll dig till så relevanta fakta som är möjliga. 
  • Fokusera på NU och framtiden, snarare än att dra upp gamla groll.
  • Fokusera på problemet och en eller flera möjliga lösningar istället för att fokusera på personerna som är involverade i det hela. Det handlar om att lösa ett problem, snarare än att framkalla skuld och dåliga samveten. 


För min egen del så förstod jag inte mycket om vad som talades om diverse modeller förrän jag kopplade till en sammanställning av olika teorier. Vad jag förstår så har sammanställningen initialt utförts av Bosse Månsson, som tjänstgör som psykolog eller kurator för Malmö ATCC, och som grafiskt illustrerades av Theis på kursen. I princip kan den sägas att man börjar med en observationsfas, där man tittar på rent konkreta fakta, vad man har sett och hört och erfarit. Man skall inte döma och försöker att skilja sina känslor från detta. Nästa fas blir att bedöma sina egna reaktioner, sina egna känslor och sina egna reflektioner kring detta för att komma fram till sitt eget perspektiv. Sedan går man fram till mål inför framtiden, vad man vill åstadkomma och så kommer man fram till en kontakt med motparten, med tankar om vad som kan lösa problemet, tid för reflektion och att undersöka acceptans. Låter det svävande? Bara säg till så kan jag svänga ihop ett bra exempel, jag lovar :D 

Slutligen, fem strategier för att hantera konflikter :
  1. Tillmötesgående. För att bevara framtida relationer så accepterar man motpartens lösning genom att samarbeta, kanske på sin egen bekostnad. Effektiv om motparten är en expert och tillhandahåller en bättre lösning men riskerar att vara ohållbar i längden. I ett förhållande kan det ses som att man fogar sig för motparten, kanske utan att förlora ansikte.
  2. Undvikande. Man framhäver inte sitt eget mål, men man hjälper inte heller motparten nå sitt, utan man undviker helt enkelt ämnet. Detta kan fungera vid triviala, oviktiga ämnen eller när ämnet är starkt emotionellt laddat. Det är inte en bra långsiktig strategi, eftersom det inte löser något. Upplevs troligen i förhållanden som att man "surar". 
  3. Samarbetande. Man siktar bort från "win-lose" och istället mot "win-win", vilket kan innebära att omstrukturera problemet för att tillhandage utrymme så båda får utrymme. Kräver en stor mängd tillit mellan parterna och kan också kräva mycket tid. 
  4. Konkurrerande. En traditionell "win-lose", som inte siktar på att samarbeta med den andra och kan också ske på bekostnad av den andra. Kan fungera i nödsituationer där tid är en kritisk faktor eller där folk är medvetna om, och stödjer, tillvägagångssättet. Förmodligen den vanligaste argumentationstekniken. 
  5. Kompromiss. Egentligen ett "lose-lose"-tillvägagångssätt där båda parter går missnöjda, eftersom ingen riktigt får vad de vill. Kan fungera för temporära lösningar, eller där parterna verkligen inte kan komma överens. Fällan är så klart att falla in i kompromisser som den enkla lösningen. Som ja, det svenska politiska systemet. 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Enchance your roleplaying

Mål och Moralkompasser

Enhance your roleplaying part II